S/Y AGUILA

Här hittar ni lite om min anskaffningsfilosofi

Uppdaterad
16 sept. 2012
Bavaria 42:an Aguila
Om oss
Om båten
Våran dröm
Anskaffningsfilosofi
Gästbok
Bildgalleri
Teknikbilder
Framtiden på land
Kryssning Egypten till Indien
Livet i Torrevieja 2012/13
Sommaren 2012
Livet i Torrevieja 2011/12
Sydamerika 2012
2011
Panamakanalskryssning
Livet i Tarragona 2008/10
2010
2009
2008
Livet i Lagos 2007/2008
Stockholm-Lagos 2007
Amsterdam 2006
Kroatien 2005

Det är tillåtet att ha drömmar och i båtlivet är det många drömmar man kan ha. En del av drömmarna handlar om vart resan skall gå nästa helg, nästa semester, nästa långsemester eller vart går resan när vi slutar jobba för kortare tid eller för gott. Andra drömmar är det man vill göra med båten, förbättra den, förändra den, köpa nya saker och installera. Ja, det finns många drömmar och nedan beskriver jag mina drömmar om att fixa med båten.



Mina/Våra drömmar om färder hittar du under Våra drömmar.

 

Jag har alltid varit lite "tekniktokig" och tycker det är kul att läsa och höra vad andra gjort och hur jag själv skulle vilja göra och vilket värde det skulle få i mitt båtliv.



Jag tänker på denna sida föra fram min filosofi om olika ting kring båt och båtar. Detta är mina åsikter i nuläget men kan ändras snabbt beroende på ändrad input till mig.



Jag börjar med anskaffande av båten och vad jag tyckte var en grundutrustning för just Aguila och våra behov vid det tillfället (2000) och att vi skulle segla hem henne från Flensburg i mitten av maj.



När vi köpte henne var hon utrustad med följande:

Logg, ekolod, kompass, vindinstrument, förligt ankarspel, rullstor och rullfock, Bruceankare 20 kg i fören och 15 kg i aktern, en 3 bladig Volvo Penta Foldingpropeller, värmare.



Kartplotter med radar? Det blev en Raytheorn med huvudskärm vid navigationsbordet och via en hsb (High Speed Bus) till en display på styrpiedestalen. Tanken bakom detta var att färder med en 13 meter lång båt kommer att ske på öppna vatten och för mig är då en radar självklart val av säkerhetsskäl. Antennen hamnade i masten vilket är en bra och hög placering. Till säsongen 2006 fungerade inte GPS:en så jag blev tvungen att köpa en ny.



Kartplottern då? På min gamla båt hade jag GPS plus en sk. puck så att jag fick min position angivet på sjökort. Jag tyckte alltid det var ett bra instrument varför även Kartplottern med NT+ sjökort blev ett själklart val. När det nu går att få Radar- och Kartbild på samma skärm så såg jag bara fördelar. På den tiden hade inte färgskärmen kommit och jag anser det vara för dyrt att byta nu. Under Resan 2007 har jag kommit fram till att färgskärm är vida överlägset den svart/vita. Jag går ofta därför ner till kartbordet där jag har datorn stående på och  OPEN CPN sjökortsprogram där jag får bättre överblick och i färg. Navigationsdata från olika instrument såsom SeaTalk-datat, AIS-data mm gör att det ofta blir kollision mellan dessa signaler så att sjökortsprogrammen hänger sig. Jag har nu köpt en Multiplexer som hanterar alla NMEA-data och i ordnad form skickar dem till datorn. Nu verkar det som omdatorn inte hänger sig längre och det blir ökad säkerhet på detta sätt.



Jag har även börjat snegla på sjökortsprogram på PC och tittat på MaxSea som verkar vara ett bra program. Det innehåller både möjlighet att koppla ihop med GRIB-filer (vindkartor) för en prognostid av 7 dagar, tidvatten och strömmar. Till programmet ska man sen ha sjökort och lämpligt verkar CMap vara. Till MaxSea kan man koppla AIS. Har jag sen en vattentät pekskärm vid styrpiedestalen så har jag fullständig information. Jag tror på fast monterad dator så jag tittar på några små fyrkantiga burkar att placera på undanskymd plats med en stor platt skärm som jag kan vrida på från navigationsplatsen till salongsdelen och på så sätt få en TV/DVD. Jag har upptäckt att kortvågsradion kan ställa till bekymmer med kommunikationsportar i datorn varför den här burken ska innehålla navigationsprogram, internet mm. Till kortvågsradion ansluter jag en laptop. Under Resan 2007 har Doublefun ett system enligt ovanstående men Clas har så stora bekymmer med pekskärmen att jag anser att den endast är på ett projektstatium. Men nu 2011 är Clas nöjd med funktionen så det har utvecklats och det börjar bli tid för mig att titta över detta och fatta nya beslut. SEdan vi seglade ut har det kommit ett nytt öppet navigationsprogram som heter Open CPN som är väl så bra som MaxSea oc h bättre i redovisning av AIS-mål. 



Jag är mycket för säkerhet så VHF som jag innehaft sen 1985 var ett måste. Vid den tiden var det mycket prat om DSC, alltså en koppling till en GPS och med möjlighet att med en enkel knapptryckning få iväg ett digitalt meddelande om båtens namn, anropssignal samt position. Jag upptäckte på min förra båten ett behov av att ha möjlighet att kommunicera från sittbrunnen där man ser saker. Valet blev då att ha en slavstation (kan inte sända nödsignal) på styrpiedestalen. Idag skulle jag nog välja en vattentät bärbar VHF i sittbrunnen eftersom kommunikation i sikte av varandra är på kort håll och då duger handburen VHF. Valet föll på Sailor A1. Vid båtbranden vi var med om utanför Skillinge under Resan 2007 framkom det att jag med styrpiedestalens VHF hade perfekt kontakt med sjöräddningscentralen samtidigt som jag såg allt som hände och kunde rapportera vad som skedde.2010 lade uteluren av, tålde uppenbarligen inte uteklimatet så vi måste göra ett nytt val då den gamla gått ur sortimentet. Jag hittade då en NAVICOM RT-650MOB som har sladdlös utelur som även kan användas som trådlös telefon till centralenheten på båten upp till 200 meter och till detta hör ett man över bord armband som larmar om armbandet kommer längre bort än ca 30 meter från båten, Denna VHF levererar även mottagna AIS-signaler till sjökortsprogrammet och på så sätt får vi en backup på AIS-systemet. Vi har behållit gamla VHF-en inne så vi har back up på VHF med DSC anrop.

 

Jag har även installerat en antennsplitter som delar inkommande antennsignaler från masttoppsantennen mellan VHF och AIS samt ger även FM-mottagning. På så sätt får vi AIS-ens VHF antenn som extraantenn om något händer masttoppsantennen.



Att styra båt är kul ibland, inte långa stunder, varför en autopilot var självskriven. Det blev en Raytheorn 6000 som styr direkt på roderkvadranten.



En skyddad sittbrunn är värt mycket när det blåser och regnar så Sprayhood införskaffades innan avfärd.



Med den utrustningen gav vi oss iväg till Stockholm.



Redan första säsongen insåg vi att Aguila var en lång båt som drev lätt i sida varför en bogpropeller beslutades om till nästa år liksom ett ankarspel i aktern med fjärrkontroll för att spara på ryggen som inte blir vare sig yngre eller bättre av att slita med upptagande av ankare. Båda dessa hjälpmedel supportades å de starkaste av Eva. (Vissa andra av mig högt värderade hjälpmedel har inte samma höga support av henne).



Behovet av en spirbom framstod också på ett ganska tidigt stadium så vi köpte en teleskopisk spirbom som har sin plats på skena på masten. Vi har ett bekymmer med att skotlinorna ofta fastnar under spirbommens fäste i samband med slag så att någon måste springa upp på däck och få loss det. Vi har löst det så att jag skruvat fast ett beslag i däck 1 dm framför spirbomsfästet och drar en tamp mellan spirbom och fästet..



Till säkerhet hör också att kunna hantera storskotet från styrplatsen liksom en preventergaj. Jag skaffade därför 2 st ST40 winchar som monterades på därför avsedd plats långt bak i sittbrunnen så att rorsman lätt når dem och kan lätta på skoten. Som preventergaj har jag fäst 2 linor i roodkickfästet på bommen och sedan fäst 1 ögla på däck på vardera sida (det var inplastat aluminiumskivor i däck så det var bara att borra hål, gänga och sen sätta dit öglorna), dragit linan genom block fäst i öglan och sen bak till winchen.



Livflotte för sex personer inhandlades 2002.



Alla vill bli sedda, även på sjön, och då är en Radarreflektor ett utmärkt hjälpmedel. Från vår gamla båt hade vi tagit med oss en stor radarreflektor som heter Blipper 210. Den fäste vi på masten. När vi tog ner akterstaget för att stämma av det med isolatorer så att det blev en kortvågsantenn passade vi på att sätta dit nästa radarreflektor, en vanligt smal 60 cm lång sådan, under den övre isolatorn så reflektorn hamnade nästan i masttopp. Till Resan 2007 skaffade jag en AIS av klas B typ. Det innebär att jag ser AIS-signaler från andra båtar samt att jag också sänder AIS.-signal. Under Resan har vi vid flera tillfällen hur stora fartyg ändrat kursen klart och tydligt för oss när vi kommer seglande vilket känns väldigt skönt.



Det var för få avlastare, 3 på varje sida om luckan, även här vara det bara att borra ner i inplastade aluminiumskivor, gänga och skruva fast. Nu har vi sex avlastare på varje sida om nedgångsluckan och samtliga tampar från masten har egen avlastare.



De segel som var med vid köpet var Elvströmsegel och ett hån mot allt vad segel heter. När Hasse Strömvall från Royal Sails (North Sails numera) såg mig på Kanholmsfjärden ringde han dan efter och frågade om det inte gick att skota bättre, vilket de inte gjorde. Royal Sails repade upp seglet, skar bort 1,5 m2 och fick fram en buk. Till säsongen 2006 skaffade vi nytt storsegel med stående lattor och en ny genua. Den sista lattan sticks ner uppifrån och går ner ca 130 cm. Vi har dock så stora bekymmer med den, den fawstnar så vi får inte ut seglet, har därför tagit bort den under Resan.

En passande gennacker med strumpa skaffades inför Resan 2007..



Jag har läst de mest ruskiga historier om bakterier i diesel och dess konsekvenser varför jag inköpt Racor Diesel Biocid för att inte få obehagliga överraskningar på den fronten. Det är en komponent man tillsätter vid tankning för att förhindra bakterietillväxt.



På elsidan har jag skaffat en Victron Phoenix Multi som är en kombinerad batteriladdare på 70A och inverter som ger ca 1300VA med en fjärrmanövrerad panel. För att hålla koll på elförbrukning och batteristatus har jag en Battmeter2. En bra investering var ankarlanternan Sure-A-Light (utöver den ordinarie i masttoppen) som har lysdioder och ljusrelä som tänder och släcker lampan vid skymning respektive gryning.



Med en batteribank på 420 + 88 Ah (ökat till 600 Ah inför Resan 2007) behövs det större generator än originalet på 60 A. Det var inte lätt att hitta någon som ger 150 A och som passar på den gamla generatorns plats men till slut hittade jag en, Balmar. Jag har nu skaffat en Balmar 621 som ger 150A och har dubbla fläktar. Till det behövs en laddningsfördelare, CD 150 RC, som gör att jag kan koppla över till förbrukningsbatterierna för att starta om startbatteriet strejkar. En laddningsregulator som sköter laddningen på ett intelligent sätt blev en MC-612-H. Både generatorn och laddningsregulatorn är produkter från Victron och inköpta på Odelco. Tyvär brändes generatorn 2012 i Spanien. Trolig orsak var att jag inte hade ordnat direktkylning med hjälp av en fläkt, generatorn blev helt enkelt överhettad vilket är mitt eget fel på grund av okunskap om den värme den alstrar och i den varma omgivning blev det för varmt. Det blev att köpa en ny generator på 65 A samt installera en fläkt som kyler ner generatorn.



Det är Kent på Djurö Båtvarv och Peter på Odelco som hjälpt mig kombinera ihop så att jag ska få en utrustning som är bra och inte bara "nästan bra".



Med många strömslukande apparater ombord finns det alltid ett behov att producera egen ström. För mig finns det fyra alternativ i dagsläget, Solcell, Vindgenerator, dieselgenereator och Släpgenerator. Släpgenerator kräver att man rör sig för att ladda så det utesluts p.g.a. för få dygnsresor. Vindgenerator tycker jag låter en del och ofta försöker man hitta platser i lä varför det inte har kommit upp som huvudalternativ. Jag har även varit i kontakt med långseglare som säger sig kunna vara utan vindgenerator. Dieselgeneratorn hittar jag ingen plats för på båten så den blir överhoppad. Solceller hade jag på min gamla båt och var mycket nöjd med det så det blev en monterad i aktern mellan 2 radarstolpar på 165 W.



Jag tror också att till framtiden hör lysdioder som ersätter vanliga glödlampor. I nuläget känns lanternor med lysdioder för dyra. Jag har köpt en lysdiodinsats och ersatt en hyttlampa med det. Jag valde mysbelysning som har ett mjukare sken men vi upplever detta som för svagt.

I salongen kompletterade vi 2012 med LEd Strip belysning bakom gardinstängerna för att få ett jämt och lungt sken inne. Det är 3 cm mellan ljuspunkterna.



Att ta sig på och av en båt kan vara ett vådligt äventyr som lätt kan åsamka skador. När vi ligger långsides har vi öppningsbara grindar på båda sidor av båten, hit har jag skaffat en trappstege (stepfender) att hänga ner så det inte bli så högt. När vi lämnar båten via fören har vi två stegar, en som är lång och används vid låga bryggor och i naturhamnar när det är svårt att komma till samt en kortare som är lämplig mot högre bryggor och berg. Lägger vi till med aktern går vi bara iland. Efter Kroatienresan har jag tillverkat en landgång, det är en fenderbräda som man kan gå på.



Vid långsidesförtöjning är kulfendrar bra att nyttja förut och akterut. Jag har därför skaffat mig två lite större kulfendrar.



Kortvågsradio tror jag är ett vettigt tillbehör när man har resplaner utanför vårt land så en ICOM 706 har införskaffats och jag har även tagit kortvågscertifikat. 2009 tog jag även ett certifkat för marin kortvågscertikat, ett sk. LRC certifikat. Till den har jag även kopplat in en VHF-antenn som sitter på Radarstolpe i aktern för att kunna kommunicera på amatörradions 2-m band. Stolpen har även lyftkran för jollemotorlyft och är tänkt att kunna användas till andra antenner liksom solcellsfäste.



Till kortvågsradion har jag ett Pactor III-modem för att kunna ta emot e-mail, väderfiler mm.



Jag har köpt en AIS av klass B typ och tycker det är en bra investering. AIS-en tar emot signaler från en VHF-frekvens och anger ett fartygs namn, anropssignal, fart kurs position mm. Kopplar man AIS-en med en GPS kan man få fram den egna båtens läge i förhållande till den främmande båten. True Heading har nu kommit med en klass-B transponder med inbygd GPS-antenn, AIS CTRX, som gör att båten ser och själv syns för andra med AIS.


För planerade längre seglingar ser jag ett säkerhetsbehov i att ha 2 vattentäta bärbara VHF-er att fästas på livselen. Jag har köpt 2 Silva S-12 som är vattentät ner till 1 m djup. Om olyckan är framme så kan man ha VHF-kontakt. Dessa apparater är även bra att ha kommunikation mellan besättningsmedlemmar som är på olika ställen.



En spolpump för sjövatten att spola av ankare och spruta på däck med är också inskaffat. Jag tycker inte om fler hål än nödvändigt i skrovet, särskilt under vattenytan, så jag gjorde en T-korsning vid vattenintaget till den aktre toaletten och satte pumpen i skåpet under handfatet. Vattenutkastaren placerades i reservgasolflaskeutrymmet.



Vi har börjat svaja mycket och då har en gummijolle på 2,85 m från Zodiac med uppblåsbar durk och V-botten blivit ett självklart behov. En ordentlig motor som får gummijollen att plana med två personer skaffades, det blev en Yamaha 8 hk, tvåtaktare av viktbesparingsskäl.



För några år sedan gick svirveln till bogankaret sönder och det rostfria Bruceankaret på 20 kg försvann ner på botten i en vik på Bänö Ö i den Åländska skärgården. Svirveln är nu ersatt med en bananformad svivel som alltid gör att ankaret kommer upp rättvänt. Jag har nu ersatt det med ett DELTA-ankare på 25 kg. Vid svajankring i hård blåst rekommenderar SXK Medelhavsseglarna att kunna lägga ut töjbar lina. Jag har därför köpt 2 * 50M Multiplatelina som töjer sig 25 %. Jag har även skaffat en ankarboj. Det är en liten boj vars lina fästs som extra säkerhet i ankaret och markerar ankarets position.



I Kroatien när vi hyrde båt insåg vi att en biminitopp är mycket värd både i sol o regn. Vi har därför köpt en sådan inklusive sittbrunnstält.

 

Under Resan 2007 fanns det flera tillfällen då vi behövde kontrollera båten under vattnet, S-drevet, köl mm, men vattnet var så kallt att det inte lät sig göras genom att dyka. Jag har därför skaffat en vattentät web-kamera som kan föras ner i vattnet med båtshake eller dylikt och på så sätt utföra kontrollerna uppifrån sittbrunnen via dataskärmen. Vid test av den vattentäta kameran visade det sig att den inte var vattentät mer än 8-10 minuter. Under den tiden gjorde den dock sin tjänst bra. Svårigheten var att hitta S-drevet liggande på ett bryggfínger med kameran fasttejpad på en båtshake.

 

Inför 2008 har vi hyrt in oss på ett web-hotel, www.one.com, där vi laddar ner hemsidan, och skaffat oss nya e-postadresser. Priset för detta uppgår till ca 300:-/år och då ingår domännamnet aguilasail.se.



När jag ändå är inne på önskningar finns en Watermaker med. Jag har tittat på några men platsen att placera den på är inte självklar. Priset känns lite avskräckkande också, ca 70 - 80 Tkr.

 

På vattensidan har vi dock skaffat ett vattenfilter som låter oss dricka tankvattnet och låter oss slippa bära hem vattenflaskor. Den har visat sig vara helt ovärderlig under Resan.



TV är antagligen bra vid långsegling och då man bor ombord, vi har aldrig haft TV ombord tidigare. När masten togs ner hösten 2006 satte jag dit en digital TV-antenn och har skaffat en programvara till datorn som heter WIN2000 och som låter oss se på TV. När vi ligger still i Taragona hösten 2008 utvecklar sig behovet till att ha en särskild TV för att få bild o ljud så det blir lite liv i båten. Att montera datorn på salongsbordet blir en för stor operation varje gång man vill se TV. Vi köpte därför en 21" TV, LAVA, som vi kan koppla till datorn och se TV via internet. Den innehåller också DVD-spelare så vi kan se på DVD.



Frys, Mikrovågsugn, Tvättmaskin och Luftkonditionering går alltid att önska men har mentalt inte kommit fram så att det uppfattas som ett behov.

 

Nyinstallationer 2011

Efter ett föredrag av Trueheading,s VD på OSK beslutade jag mig för att skaffa en antennsplitter. När vi skaffade vår klass B AIS hösten 2006 fanns inte antennsplittrar som var pålitliga. Den jag köpt nu lämnar signal från masttoppsantennen till VHF-en, AIS-en samt FM-radion. På detta sätt har jag nu gamla VHF antennen till AIS-en som reservantenn om masttoppsantennen blir obrukbar. Som bieffekt har jag under gynnsamma förhållande få AIS-signaler å upp till 300Nm avstånd.

 

Antennsplitter på plats

 

Nästa tekniska sak är en Multiplexer. Den tar emot NMEA-signaler och säkerställer att de sänds ut till datorn på ett säkrare sätt än vad USB-anslutna enheter har. Jag har här kopplat in SeaTalk-data som först har konverterats till NMEA-data i en Interfacebox.De provkörningar jag gjort utfaller till belåtenhet, ingen gång har datorn hakat sig vilket den gjorde ofta dessförinnan.

 

Så här ser Multiplexen ut

 

Jag har också påbörjat monteringen av nivåvaktslarm. Den första enheten, länspumpen, är nu kopplad så att om pumpen startar så ljuder en siren. Jag ska ha nivåvakter vid bogpropellern, vid logggenomföringen samt i motorrummet. Inikeringsenheten är ett självbygge, inte av mig dock, och har sex röda diodlampor som indikerar vilken nivåvakt det är som utlöst larmet.

 

Nivåvaktsindikeringsenheten med strömbrytare för att tysta sirenen tillfälligt

 

 

Så den sista saken är en TOA-ETTE, den tillsätter ett medel i tillvattnet till toaletten. Det är motsvarande det som finns på flygplan där det kommer blått spolvatten. Hitintill verkar den lovande, toan är alltid ren invändigt och lukten på toa har blivi bättre.

 

Så här ser Tank-Ette monterad i aktertoan

 



 

Senast uppdaterad
2015-05-23 09:54