Att komma till jobbet dagen efter vi kommit hem kändes som om jag klivit ut från kontoret veckan innan. Orsaken till det tror jag är att jag ensam kom hem från ledighet och alla andra var mitt inne i produktion. Det var samma arbetskamrater, några nya hade kommit till, de hade bokade möten och var fullt upptagna med sitt. Visst var det frågor från många men inte som när man kommer tillbaks från semester då alla går omkring och pratar hur de haft det under semestern.

   Det vi är något konfunderande över är att med tiden så har de svårigheter och den tristess att transportera båt som vi kände i slutet av juli klingat av så vi har nu svårt att förstå att vi kunde känna så. Det är dock bra för framtiden att det besvärliga tonas ner och det positiva förstärks.

   Det viktigaste på en sådan här typ av resa tycker vi är att inte försätta sig i en situation där man måste befinna sig på en viss plats vid en viss tidpunkt. Vädret påverkar en resa av den här längden och i farvatten där vädret inte är stabilt och förutsägbart. Vi kände en press under hela resan att ta vara på de dagar med farbart väder för att transportera båten i så långa dagsetapper som möjligt för att om möjligt komma före planen så vi kunde ta det lugnare och kortare etapper. Eftersom vi hade många dagar med dåligt väder och var inblåsta så räknade vi med att det skulle ske hela tiden även när vi kom ikapp planen varför vi då försökte köra före planen men känner inte att vi kommer så långt före den att vi kan koppla av och bortse från tiden.

    Jag känner att kunskapen om motorn är för bristfällig för känna att jag ska kunna lita på mitt omdömme vid motorproblem. Jag måste då lita på fristående expertis i de hamnar vi kommer fram till. Den "expert" som uttalade sig i Cascais om att vi hade vatten i S-drevet samt att den gått varm och att delarna där inne med all största säkerhet var skadade och båten behövdes repareras på land i 1 till 3 veckor fördstörde mycket av den tillit jag ställt till experter förut.